Jag kan själv säga till mitt barn när han gör fel!
skrev precis ett långt inlägg om orättvisa och alla tillsägelser till Alexander framför mina ögon. var irriterad redan innan och att inlägget försvann gjorde inte det bättre, så skriver det snabbt och lätt.
ge fan i att säga till mitt barn framför mig, och speciellt inte i mitt eget hem. ser jag vad han gör, så är det min uppgift att säga till. och säger jag inte till honokm gör han antagligen inget fel heller enligt mig. JAG ÄR HANS MAMMA, JAG SÄGER TILL HONOM!! nu ska jag verkligen "tuffa" till mig och inte tolorera mer orättvisa mot lilleman. han gör inte bara fel, han är faktiskt väldigt duktig han också!
ta en titt på era egna barn innan ni gnäller på mitt, fast att han är busig och utmärker sig mer, men det betyder inte att allt han gör är fel.... dessutom testar alla barn på ett eller annat sätt vad dom får och inte får göra, ALLA barn gör det, så tycker personerna i fråga inte har ett skit att yttra sig om till MITT barn!
det finns ett par personer i hans omgivning som får säga ifrån, hans mormor x2, morfar x2, morbröderna och sarah. självklart hans pappa också för er som inte förstod det. resten kan hålla mun!!
konstigt man är förbannad och det har kommit till en gräns?!
en mamma som har väldigt mycket att göra!
haft en hel del att göra om kvällarna så har inte haft tid eller ork att skriva något faktiskt..
ikväll blir också en plugg-kväll, måste försöka få in ett uppdrag i samhällen iaf, som är jätte försenat redan.. men fick iaf in ett igår i historia, och när jag kollade imorse var det inte idag det skulle vara inne utan på fredag. så jag hade inte behövs stressa med det, men nu är det gjort iaf. ett tag till nästa ska vara inne i det....
snutte vilar nu och jag ska ställa mig med disken, så slipper jag det ikväll..
vet inte om jag ska lämna snutte på dagis imorgon heller, han har varit hemma större delar av förr förra veckan, hela förra och denna veckan blir det bara imorgon han ska dit om jag väljer att lämna honom. känns inte riktigt rätt att lämna en dag för att sen vara ledig ett par dagar till....... svårt val. det är ju för hans skull jag funderar över beslutet. jag har mer än gärna honom hemma!
Min förlossning.
Runt halv sju tiden på kvällen den 12/10 går mammis ifrån oss efter att hon och jag har städat, ren bäddat, burit upp kartonger och ett skrivbord på vinden och även varit på babyproffsen och handlat. Vid sju tiden kan jag knappt sitta ner utan går runt i vår lilla tvåa, det känns konstigt men gör inte ont. Kändes som förvärkar men lite värre bara. Lägger mig i badet efter att ha beställt en telefon vid halv åtta. Myser i badkaret i en halv timme innan jag skickar sms till Poya att han får komma hem för det känns konstigt, men fortfarande inte ont. Han kommer hem vid nio och envisas om att ringa förlossningen men jag vägrar. Han ringer ändå för helt plötsligt börjar det kännas lite och han är säker på att det är värkar. Jag vägrar prata med förlossningen för det gör lite små ont och jag mår illa. Sen myser vi lite i sängen och lite i soffan. Då gör värkarna ganska ont och kommer var femte minut. Men jag var säker på att det var lång tid kvar för det skulle göra så sjukt mycket ondare trodde jag. Lite i elva ringer Poya mamma för då gör det så ont att jag halvskriker ner i kudden genom värkarna. Men trodde fortfarande att det var mega lång tid kvar. Mamma kommer runt elva och då ligger jag i badet som jag hoppat ner i igen vid tio tiden. Hjälpte inte mot det onda att bada. Gjorde nästan ondare bara. Tjugo över elva typ säger jag att om inte någon av dom kör in mig till förlossningen så börjar jag gå! Mamma hjälper Poya att packa klart förlossningsväskan som inte ens var halvpackad, PANIK! Vi kör ett tag senare och får massa värkar på vägen ner till bilen så får gå in i sängen en massa gånger innan jag är inne i hissen på väg ner till bilen. På väg till förlossningen får jag ett par HEMSKA värkar i bilen och höll nästan på att krossa bilrutan ett par gånger. Tyckte vi hade kört jätte länge men var inte ens ute på motorvägen. Kräktes halvvägs och ber Poya köra fortare hela tiden. Gud så ont det gjorde vid detta laget. Vi kom in till förlossningen halv ett och då får jag en mega värk så barnmorskan undersöker mig direkt och är redan öppen sju cm, chockad jag blev. Trodde nästan dom skulle skicka hem mig igen. Barnmorskan satte en elektrod på Alexanders huvud och tog vattnet, usch vad obehagligt det kändes. Tio minuter efter börjar det trycka på som bara den och jag kan inget annat än trycka på. Förstår ingenting av vad som händer. Efter en massa krystvärkar trodde jag att jag skulle avlida av smärtan. Lustgasen tyckte jag inte funkade heller. Gjorde lika ont hela tiden tyckte jag. När det är ungefär två krystvärkar kvar så säger jag att dom får ta ut honom på något annat sätt för jag orkar inte längre, och sa även att jag skiter i detta nu, jag lägger av. Slängde lustgasen och sa att det är inte min kompis längre, det funkar inte (andvände den dock inte alls, bara höll i den). När han väl kom ut var det jätte obehagligt, allt bara flög ut och hela min underdel kändes täckt utav blod och vätska, jätte äckligt. Navelstängen mellan benen när han kom upp på mig var inget skönt alls. Krystade ut moderkakan en liten stund efter men ville inte se.
Klockan 02.22 den 13/10-08 kom min prins ut till mig. Världens finaste och jag är den lyckligaste mamman i världen. Den bästa dagen i mitt liv.har säker glömt något men i stora drag så var det detta som hände kvällen och natten min underbara son kom.
v. 13 v. 24
v. 30(?) v. 39
bilden från v. 39 ser jag gigantiskt ut, så var dock inte fallet. konstig vinkel på bilden bara!
/
AlexandersMamma.
