Jag kan själv säga till mitt barn när han gör fel!
skrev precis ett långt inlägg om orättvisa och alla tillsägelser till Alexander framför mina ögon. var irriterad redan innan och att inlägget försvann gjorde inte det bättre, så skriver det snabbt och lätt.
ge fan i att säga till mitt barn framför mig, och speciellt inte i mitt eget hem. ser jag vad han gör, så är det min uppgift att säga till. och säger jag inte till honokm gör han antagligen inget fel heller enligt mig. JAG ÄR HANS MAMMA, JAG SÄGER TILL HONOM!! nu ska jag verkligen "tuffa" till mig och inte tolorera mer orättvisa mot lilleman. han gör inte bara fel, han är faktiskt väldigt duktig han också!
ta en titt på era egna barn innan ni gnäller på mitt, fast att han är busig och utmärker sig mer, men det betyder inte att allt han gör är fel.... dessutom testar alla barn på ett eller annat sätt vad dom får och inte får göra, ALLA barn gör det, så tycker personerna i fråga inte har ett skit att yttra sig om till MITT barn!
det finns ett par personer i hans omgivning som får säga ifrån, hans mormor x2, morfar x2, morbröderna och sarah. självklart hans pappa också för er som inte förstod det. resten kan hålla mun!!
konstigt man är förbannad och det har kommit till en gräns?!
en mamma som har väldigt mycket att göra!
haft en hel del att göra om kvällarna så har inte haft tid eller ork att skriva något faktiskt..
ikväll blir också en plugg-kväll, måste försöka få in ett uppdrag i samhällen iaf, som är jätte försenat redan.. men fick iaf in ett igår i historia, och när jag kollade imorse var det inte idag det skulle vara inne utan på fredag. så jag hade inte behövs stressa med det, men nu är det gjort iaf. ett tag till nästa ska vara inne i det....
snutte vilar nu och jag ska ställa mig med disken, så slipper jag det ikväll..
vet inte om jag ska lämna snutte på dagis imorgon heller, han har varit hemma större delar av förr förra veckan, hela förra och denna veckan blir det bara imorgon han ska dit om jag väljer att lämna honom. känns inte riktigt rätt att lämna en dag för att sen vara ledig ett par dagar till....... svårt val. det är ju för hans skull jag funderar över beslutet. jag har mer än gärna honom hemma!
Min förlossning.
har säker glömt något men i stora drag så var det detta som hände kvällen och natten min underbara son kom.
v. 13 v. 24
v. 30(?) v. 39
bilden från v. 39 ser jag gigantiskt ut, så var dock inte fallet. konstig vinkel på bilden bara!
/ AlexandersMamma.
haft mycket att göra....
vet inte heller vad jag ska skriva om, inga direkta ämnen på lager känns det som, tips?!
annars mår både jag & lilleman toppen och han lär sig nya saker varje dag, min duktiga unge! :)
imorgon ska vi ut och leka, jag & snutte. vet inte om jag ska passa lillebror anton dock, men det lär jag väl märka, haha. :P
nu ska jag fortsätta dricka mitt te och titta klart på sandhamn innan sänggång.
förväntar mig en massa kommentarer när jag sätter igång datorn imorgon om vad jag ska skriva om. ;D
sovgott mina vänner,
/ AlexandersMamma.
trötta efter en lång dag!
nu ska jag hoppa i säng, ner till loppisen imorgon en runda var det tänkt och under tiden ska snutte och hans morfar gå en runda, roligare för honom att vara ute än att trängas med en massa folk. så kan jag & styvmamma titta lite bättre, både till Alexander och även till mina syskon som snart anländer Piff & Puff.
sovgott,
/ AlexandersMamma.
jag behöver inte er!
varför försvinner alla vänner när man blir gravid?
innan jag blev gravid hade jag många vänner, överallt, alltid runt omkring mig. jag festade lite för mycket innan jag träffade P, då jag drog ner på det, lite. så därigenom hade jag mina flesta vänner, men även en hel del som jag umgicks med i nyktert tillstånd, fikade med, hade trevligt med, gjorde galna upptåg och hade väldigt roligt med. men när jag berättade för mina vänner att jag väntade barn samlades alla som en flock runt en och även folk man inte pratat med på flera år tog upp kontakten men efter en-två månaderstid ungefär märkte jag hur alla succesivt försvann... jag hörde av mig men fick inga svar. tillslut tröttnade jag! det gick flera månader utan att någon hörde av sig, fram tills just den dagen, dagen då dom fick veta att vår älskade och efterlängtade pojke hade kommit. jäklar vad folk hörde av sig och ville träffas, vara barnvakt, titta på bebisen, det var galet. dum och naiv som jag var trodde jag att allt skulle bli som förr fast ändå inte riktigt då min bebis numera fanns i bilden, men HA, trodde jag va! när mina s.k. vänner insåg att jag inte längre kunde festa med dom, åka iväg hur som helst, göra vad som helst, försvann dom en efter en ännu en gång. för en tid sedan insåg jag verkligen hur det faktiskt var (tyvärr har jag alltid varit lite för godtrogen) och sedan dess har det legat bakom mig, jag behöver inte dom människorna i mitt liv.
med handen på hjärtat kan jag säga att jag har EN enda vän kvar sen förr (som jag umgicks med), det är min absolut bästa vän, som alltid har funnits där genom allt och aldrig har lämnat min sida, min sötfröken - Sarah.
dom flesta av mina vänner idag är inga jag umgicks med förr, dom allra flesta är mammor. förrutom dom är där ett fåtal som inte ännu har barn (vänner från förr som man umgicks med mycket sällan).
jag förstår inte hur en vän kan lämna en bara sådär kallhjärtat?! en som dessutom kallat vänskapen för "evig" och aldrig någonsin skulle lämna ens sida.
i numera vuxen ålder har jag insett att det spelar ingen roll om man har tjugo vänner eller två, jag behöver inte ha många vänner. hellre ensam utan vänner än en bunte med falska sådana.
/ AlexandersMamma.
hur kan man längta tills barnen ska till dagis?!
snutte ska snart sova på dagis, jag vill att han ska sova med mig. undrar om det någonsin kommer kännas bättre att vara hemma när snutt är på dagis?! usch, det tror jag inte...
förresten, jag kan alltså absolut inte förstå vissa människor som vräker ur sig "tack gode gud för dagis!" jag lämnar alexander mindre än vad han egentligen ska vara där, då jag ist väljer att plugga när han sover. hade jag varit hemma och arbetslös så hade jag lämnat honom dom 15h/vecka, för hans skull. men aldrig någonsin med ett leende på läpparna. kan verkligen inte förstå dom människorna som bara längtar tills deras barn ska till dagis. nej, då ska man fanken inte ha barn heller enligt mig!
nu måste jag ta tag i min historia!
ciaobella,
/ AlexandersMamma.
han vill gå!
usch vad jag känner mig stressad just nu och att mammi inte svarar gör inte saken bättre! i need to talk to you mom...
idag blev det iaf inte att hitta på ngt med P. jag tvättade, städade och diskade och han åkte hem tidigare än sagt med. så jag och snutt begav oss till stan en runda med sarah ist, alltid trevligt.. :)
min snutt verkar inte längre vilja åka sin vagn, han vill gå. inte skulle väl jag tro att han skulle sätta sig i vagnen när vi skulle till bussen? HA, no way! men han bestämmer inte, så det blev vagnen ändå. han har börjat få gå lite mer ute nu, men bara när någon är med, för han är lite vild min gosse.. nästa gång vi ska till stan och fika snabbt bara så ska vi inte ta med vagnen faktiskt, så det så. :) konstigt det känns att min lille gosse inte är så liten längre utan gör en massa nya, roliga och överraskande saker, min duktiga påg.
måste egentligen plugga men kommer ingenvart utan mammas hjälp...
får verkligen plugga hela dagen imorgon så jag kan skicka in mina uppdrag! :(
dagis och plugg imorgon, så nu blir det sängen för min del.
nattinatt,
/ AlexandersMamma.
han kunde visst...
skulle egentligen åkt till skolan nu på morgonen fram tills jag skulle börja tvätta, men P kom igår och sov här, så vi är hemma ist. dock har jag MASSA att plugga ikväll och imorgon, då två uppdrag ska vara inne senast imorgon, och jag har inte ens börjat skriva på dom, fan!
idag ska vi göra något roligt, med P. då blir lilleman glad. :)
förresten så blev jag paff igår när jag kom till dagis och skulle hämta lillen.
jag kom in och ser att dom precis tagit bort mellanmålet men alexander har ett plastglas i handen med dricka i, sa till personalen "akta, han kommer hälla ut allt!" får en konstig blick och en fröken säger tillbaka "han sitter där med sin mjölk." i mitt huvud tänker jag nu att han har tjocktröjan på sig och ingen extra på dagis, fan också! men i samma stund ser jag ungen dricka ur glaset, hur fint som helst. WHAAAAT?! kan mitt hjärta dricka ur glas?! javisst kan han det! :) till maten hemma och när han blev törstig fck han ett glas ist för flaska. min duktiga unge! <3
nu ska jag snart väcka P och försöka komma på vad vi ska göra för roligt idag.
have a nice day,
/ AlexandersMamma.
han ska ju vara hemma med mig!
klockan kan gå lite snabbare så jag kan hämta snutte, mitt underbara lilla hjärta.
ska även försöka hinna med att laga lite mat och plocka undan lite, så blir det mer tid över till bus och lek i eftermiddag. :)
finns inte mycket mer att skriva för tillfället.
/ AlexandersMamma.
jag är äntligen tillbaka!
mycket har hänt och vardagen är inte längre densamma. P har flyttat, snutt går på dagis och jag har börjat plugga...
dock gick det inte att plugga i skolan då lilleman är/varit sjuk en del, tyvärr. så på distans ger jag mig nu på. har inte börjat med vad jag ska än, haft en massa att göra, plutt har varit sjuk nästan hela veckan och den ena boken fick jag inte förren i fredags, men jag ska börja, IMORGON!
varför P flyttade finns det bara ett enkelt svar på och det är att det inte funkade längre. vi provade och det gick inte, men numera har vi en jätte bra relation och det känns verkligen bra! :)
snutteplutt trivs på dagis och verkar ha jätte kul. sen allt lugnade sig skriker han inte längre när jag lämnar honom, han stannar utan att bli ledsen. det känns så otroligt skönt! annars händer det en massa nytt hela tiden med honom, han har lärt sig att säga "momo" - mormor, "duti" - duktig, "itit" - försiktigt, "ajöö" - adjö, "datta" - sarah på väldigt kort tid. en massa annat säger han också, så duktig han är min älskade unge. <3
vad vill ni läsa om egentligen? lite roligare att skriva om något ni faktiskt vill och orkar läsa! :)
/ AlexandersMamma.
ny blogg - ny start..
på livet, ett nytt kapitel. en massa som händer och sker just nu, alexander ska börja på dagis den 4:e januari, jag ska antagligen börja studera i januari också och en massa mer som jag just nu inte känner att jag vill skriva om! en hel del att tänka på och en hel hög med saker som det ska ordnas. tur jag har min familj som hjälper till och stöttar mig, love them!
ni som känner mig vet vad som komma skall och ni andra får veta en annan gång!
bloggen uppdateras inte speciellt ofta nu, men längre fram blir det förhoppningsvis mer, så håll utkik lite då och då.. :)
♥ min son - mitt allt ♥
