jag behöver inte er!
jag läste härromdagen om något jag lagt bakom mig, som även hänt många fler än mig. tyvärr har det tagit mycket energi utav mig att försöka förstå och förändra, dock utan resultat.
varför försvinner alla vänner när man blir gravid?
innan jag blev gravid hade jag många vänner, överallt, alltid runt omkring mig. jag festade lite för mycket innan jag träffade P, då jag drog ner på det, lite. så därigenom hade jag mina flesta vänner, men även en hel del som jag umgicks med i nyktert tillstånd, fikade med, hade trevligt med, gjorde galna upptåg och hade väldigt roligt med. men när jag berättade för mina vänner att jag väntade barn samlades alla som en flock runt en och även folk man inte pratat med på flera år tog upp kontakten men efter en-två månaderstid ungefär märkte jag hur alla succesivt försvann... jag hörde av mig men fick inga svar. tillslut tröttnade jag! det gick flera månader utan att någon hörde av sig, fram tills just den dagen, dagen då dom fick veta att vår älskade och efterlängtade pojke hade kommit. jäklar vad folk hörde av sig och ville träffas, vara barnvakt, titta på bebisen, det var galet. dum och naiv som jag var trodde jag att allt skulle bli som förr fast ändå inte riktigt då min bebis numera fanns i bilden, men HA, trodde jag va! när mina s.k. vänner insåg att jag inte längre kunde festa med dom, åka iväg hur som helst, göra vad som helst, försvann dom en efter en ännu en gång. för en tid sedan insåg jag verkligen hur det faktiskt var (tyvärr har jag alltid varit lite för godtrogen) och sedan dess har det legat bakom mig, jag behöver inte dom människorna i mitt liv.
med handen på hjärtat kan jag säga att jag har EN enda vän kvar sen förr (som jag umgicks med), det är min absolut bästa vän, som alltid har funnits där genom allt och aldrig har lämnat min sida, min sötfröken - Sarah.
dom flesta av mina vänner idag är inga jag umgicks med förr, dom allra flesta är mammor. förrutom dom är där ett fåtal som inte ännu har barn (vänner från förr som man umgicks med mycket sällan).
jag förstår inte hur en vän kan lämna en bara sådär kallhjärtat?! en som dessutom kallat vänskapen för "evig" och aldrig någonsin skulle lämna ens sida.
i numera vuxen ålder har jag insett att det spelar ingen roll om man har tjugo vänner eller två, jag behöver inte ha många vänner. hellre ensam utan vänner än en bunte med falska sådana.
/ AlexandersMamma.
varför försvinner alla vänner när man blir gravid?
innan jag blev gravid hade jag många vänner, överallt, alltid runt omkring mig. jag festade lite för mycket innan jag träffade P, då jag drog ner på det, lite. så därigenom hade jag mina flesta vänner, men även en hel del som jag umgicks med i nyktert tillstånd, fikade med, hade trevligt med, gjorde galna upptåg och hade väldigt roligt med. men när jag berättade för mina vänner att jag väntade barn samlades alla som en flock runt en och även folk man inte pratat med på flera år tog upp kontakten men efter en-två månaderstid ungefär märkte jag hur alla succesivt försvann... jag hörde av mig men fick inga svar. tillslut tröttnade jag! det gick flera månader utan att någon hörde av sig, fram tills just den dagen, dagen då dom fick veta att vår älskade och efterlängtade pojke hade kommit. jäklar vad folk hörde av sig och ville träffas, vara barnvakt, titta på bebisen, det var galet. dum och naiv som jag var trodde jag att allt skulle bli som förr fast ändå inte riktigt då min bebis numera fanns i bilden, men HA, trodde jag va! när mina s.k. vänner insåg att jag inte längre kunde festa med dom, åka iväg hur som helst, göra vad som helst, försvann dom en efter en ännu en gång. för en tid sedan insåg jag verkligen hur det faktiskt var (tyvärr har jag alltid varit lite för godtrogen) och sedan dess har det legat bakom mig, jag behöver inte dom människorna i mitt liv.
med handen på hjärtat kan jag säga att jag har EN enda vän kvar sen förr (som jag umgicks med), det är min absolut bästa vän, som alltid har funnits där genom allt och aldrig har lämnat min sida, min sötfröken - Sarah.
dom flesta av mina vänner idag är inga jag umgicks med förr, dom allra flesta är mammor. förrutom dom är där ett fåtal som inte ännu har barn (vänner från förr som man umgicks med mycket sällan).
jag förstår inte hur en vän kan lämna en bara sådär kallhjärtat?! en som dessutom kallat vänskapen för "evig" och aldrig någonsin skulle lämna ens sida.
i numera vuxen ålder har jag insett att det spelar ingen roll om man har tjugo vänner eller två, jag behöver inte ha många vänner. hellre ensam utan vänner än en bunte med falska sådana.
/ AlexandersMamma.
Kommentarer
Postat av: Maria - Kevins Mamma
kunde inte skrivit det bättre själv!
Man behöver bara de som verkligen vill vara hos en. Resten sårar bara genom sitt uppförande.
Postat av: Elin
- men jag då - jag finns med här, eller!?
Postat av: Michael
Fy fan vad bra skrivet, jag rös verkligen! Hoppas dom känner sig träffade dom det gäller.
Postat av: Eva
Jag håller med dig om hellre inga vänner en en massa falska vänner. Kram på dig.
Postat av: Joanna
jaa du jag förstr inte dt heller, likadant när man skaffar pojkvän en efter en försvinner trots att man hör av sig, o dom ska kallas för vänner.. man klarar sig så mycket bättre utan massa falska människor i närheten..
Kramar Joanna glöm inte krama lillkillen från mig också.. En fika snart hade varigt en bra grej ;)
Trackback
